<3
1,5 timme kvar nu
Sitter på tåget till stockholm, har bara suttit här i 2,5 timme men är redan sjuuuuuukt uttråkad men snart snart snart!
Då står hon framför mig!
Jag längtar
Sitter på tåget till stockholm, har bara suttit här i 2,5 timme men är redan sjuuuuuukt uttråkad men snart snart snart!
Då står hon framför mig!
Jag längtar
Dead man walking
Insåg att jag inte har någonting längre.
Jag har inga pengar, ingen ordentlig boplats, ingen familj, och alla mina saker som jag förflyttat från dendär äckliga lägenheten för att de inte skulle bli förstört har sköljts bort, bort med vattnet som regnat ner från himlen, p.g.a en dålig husgrund som släppte p.g.a vatten. Alla mina saker, alla mina minnen allt som jag samlat och byggt upp under mina år är borta, bortsköljda och förstörda. Så nu har jag INGENTING kvar. Allt är borta, så som jag. Min hjärna funkar inte längre, den kan inte tänka, kan inte göra saker som den borde.
Den största frågan jag ställer mig är, vad har jag gjort för att förtjäna detta elände?
Im a dead man walking
När ingen vet, gråter jag i min ensamhet.
Jag har inga pengar, ingen ordentlig boplats, ingen familj, och alla mina saker som jag förflyttat från dendär äckliga lägenheten för att de inte skulle bli förstört har sköljts bort, bort med vattnet som regnat ner från himlen, p.g.a en dålig husgrund som släppte p.g.a vatten. Alla mina saker, alla mina minnen allt som jag samlat och byggt upp under mina år är borta, bortsköljda och förstörda. Så nu har jag INGENTING kvar. Allt är borta, så som jag. Min hjärna funkar inte längre, den kan inte tänka, kan inte göra saker som den borde.
Den största frågan jag ställer mig är, vad har jag gjort för att förtjäna detta elände?
Im a dead man walking
När ingen vet, gråter jag i min ensamhet.
Raining day, raining day
Jag träffade Evelina idag för att gå på hörby marknad igen.
Det var många år vi träffades om man inte räknar med baloos begravning som var påfestande för oss båda så där bytte vi inte många ord men det var roligt att träffa henne idag.
Det är roligt när man kan träffa gammla vänner efter så lång tid utan att det blir konstigt. Vi pratade precis som vi alltid gjort. Vi skrattade, snackade gammla minnen och allt såntdär.
Plötsligt öpnnade himlen sig än en gång och regnet föll ner på oss och svalkade våra varma kroppar och vi bestämde oss för att åka hem, hon till sitt och jag till mitt. Det tog mig 50 min att gå från busshållsplattsen och hem till den lilla stuga jag just nu bor i. Regnet föl,l åskan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. På nått konstigt vänster kunde jag inte längre tycka att regnet var fullt, åskan skrämmande eller att blixen obehaglig utan tyckte det var vackert så vackert. (precis som för nån dag sen när jag badat i dalby stenbrot) Jag hade inga skor på mig och kände varenda kantig sten under mina bara fötter och varje pöl jag trampade i smekte mina fötter med de varma vattnets som hade samlats.
När jag väl kommit hem gjorde jag mig själv en macka, satte mig framför tvnistället för att göra så mycket annat som jag egenligen måste göra) och tittade på nått program som jag nu inte kan minnas, satte på duschen och tvättade av all smuts, från topp till tå, men jag tycks aldrig bli ren, hur mycket jag än duschar, skrubbar.
Kl är snart halv 11 och farmor har fortfarande inte kommit hem och har inte hört av sig på hela dagen.
Hoppas inget har hänt.
Det var många år vi träffades om man inte räknar med baloos begravning som var påfestande för oss båda så där bytte vi inte många ord men det var roligt att träffa henne idag.
Det är roligt när man kan träffa gammla vänner efter så lång tid utan att det blir konstigt. Vi pratade precis som vi alltid gjort. Vi skrattade, snackade gammla minnen och allt såntdär.
Plötsligt öpnnade himlen sig än en gång och regnet föll ner på oss och svalkade våra varma kroppar och vi bestämde oss för att åka hem, hon till sitt och jag till mitt. Det tog mig 50 min att gå från busshållsplattsen och hem till den lilla stuga jag just nu bor i. Regnet föl,l åskan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. På nått konstigt vänster kunde jag inte längre tycka att regnet var fullt, åskan skrämmande eller att blixen obehaglig utan tyckte det var vackert så vackert. (precis som för nån dag sen när jag badat i dalby stenbrot) Jag hade inga skor på mig och kände varenda kantig sten under mina bara fötter och varje pöl jag trampade i smekte mina fötter med de varma vattnets som hade samlats.
När jag väl kommit hem gjorde jag mig själv en macka, satte mig framför tvnistället för att göra så mycket annat som jag egenligen måste göra) och tittade på nått program som jag nu inte kan minnas, satte på duschen och tvättade av all smuts, från topp till tå, men jag tycks aldrig bli ren, hur mycket jag än duschar, skrubbar.
Kl är snart halv 11 och farmor har fortfarande inte kommit hem och har inte hört av sig på hela dagen.
Hoppas inget har hänt.
It is what it is
Igår efter att jag dragit hem från monica åkte jag tillbaka till ludvigsborg för att bli upphämtad av farmor, vi åkte hem och jag kollade mitt konto, besvikelsen gjorde så otroligt ont fast att jag faktist var berädd på det, men på kontot fanns bara 37,50 och 100 kr hade på nått konstigt vänster försvunnit. Inte en krona syntes till från soc jävlarna och dom tycks nog njuta av att förstöra mitt liv ännu mer. En otrolig tyngd sattes i mitt hjärta och jag kunde inte längre le.
Jag tycker synd om min farmor som måste leva med mina otroliga humörssvängningar, att ena sekunden kan jag vara jätte glad och trevlig och andra kan jag inte ens yttra ett ord och svarar otroligt elakt till henne, det gör ont i mitt hjärta varje gång jag gör så mot henne, hon som bara vill ställa upp och hjälpa mig genom allt. Men smärtan jag har i bröstet varje gång det händer gör så otroligt mycket ondare än smärtan jag får när jag sårar hennes känslor.
Jag önskade att jag hade bätte talförmåga när det gäller större saker, jag ber alltid om förlåtelse, även för de minsta lilla jag gör om de så bara skulle vara att om jag skulle röra vid någon utan mening, men när jag mår dåligt och gör människor jag älskar illa p.g.a hur jag mår kan jag inte längre utala mig, jag kan inte be om ursäkt och jag kan inte förklara mig för det gör för ont, jag vill inte att människor ska se att jag mår så dåligt, jag vill att dom ska se en bild av mig där jag är så jävla stark och klarar allting själv. tyvärr är jag inte mer en mänsklig.
Och dagen tar inte slut där.
Farmor och jag begav oss till hörby marknad där allt var frid och och solen sken, men plötsligt skulle skenet bedra sig för vem står inte bakom mig när jag vänder mig om? Jo min mor, eller ialla fall hon som skulle kalla sig min mor, hon var lika vacker som alltid annars men det enda jag kunde få ur mig var " fy fan va äcklig hon är" jag förklarade för farmor och hon tog mig där ifrån, de fulaste av allt var att hon inte ens kunde hälsa på mig, hälsa på sin egen dotter efter 8 månader.
Mina ben började skaka och jag fick svårare att gå och när jag trodde att faran var över så från ingen stans hoppar min mors bästa vänninas mor fram och skulle tvunget prata med mig, jag vände mig om och såg att min mor tittade på mig utan att rynka en fena. Tillslut blev det förmycket och vi begav oss hemåt.
There are bad days and som days are good.
Jag tycker synd om min farmor som måste leva med mina otroliga humörssvängningar, att ena sekunden kan jag vara jätte glad och trevlig och andra kan jag inte ens yttra ett ord och svarar otroligt elakt till henne, det gör ont i mitt hjärta varje gång jag gör så mot henne, hon som bara vill ställa upp och hjälpa mig genom allt. Men smärtan jag har i bröstet varje gång det händer gör så otroligt mycket ondare än smärtan jag får när jag sårar hennes känslor.
Jag önskade att jag hade bätte talförmåga när det gäller större saker, jag ber alltid om förlåtelse, även för de minsta lilla jag gör om de så bara skulle vara att om jag skulle röra vid någon utan mening, men när jag mår dåligt och gör människor jag älskar illa p.g.a hur jag mår kan jag inte längre utala mig, jag kan inte be om ursäkt och jag kan inte förklara mig för det gör för ont, jag vill inte att människor ska se att jag mår så dåligt, jag vill att dom ska se en bild av mig där jag är så jävla stark och klarar allting själv. tyvärr är jag inte mer en mänsklig.
Och dagen tar inte slut där.
Farmor och jag begav oss till hörby marknad där allt var frid och och solen sken, men plötsligt skulle skenet bedra sig för vem står inte bakom mig när jag vänder mig om? Jo min mor, eller ialla fall hon som skulle kalla sig min mor, hon var lika vacker som alltid annars men det enda jag kunde få ur mig var " fy fan va äcklig hon är" jag förklarade för farmor och hon tog mig där ifrån, de fulaste av allt var att hon inte ens kunde hälsa på mig, hälsa på sin egen dotter efter 8 månader.
Mina ben började skaka och jag fick svårare att gå och när jag trodde att faran var över så från ingen stans hoppar min mors bästa vänninas mor fram och skulle tvunget prata med mig, jag vände mig om och såg att min mor tittade på mig utan att rynka en fena. Tillslut blev det förmycket och vi begav oss hemåt.
There are bad days and som days are good.
Regn faller regn
Otroligt!
Det är otroligt när man får känna en glimt av lycka igen.
Träffade monica i förrgår, första gången sen min student, alldeles förlänge sen.
Vi åkte till Dalby stenbrott för att bada i denna otroliga värmen, jag hade aldrig varit där men de var så otroligt vackert!
Solen gick i moln och himlen öppnade sig och ner föll regnet, piskade oss i ansiktet på ett uppfriskande sätt, de flesta som varit där samtidigt som oss packade ihopa sina saker och drog sig hemmåt. Men inte jag och monica, vi kunde inte, det var alldeles för vacket för att bege oss och vi fortsatte bada i de otroligt varma och vackra vattnet.
Efter en stund hade alla försvunnit där ifrån och vi drog av oss alla kläderna och förtsatte bada.
Det var en otrolig frihet, känna vattnet mot låren och plötsligt kände man sig som en fisk, vi klättrade upp på klippor som vi hoppade ner ifrån, med rumpan bar och brösten i luften. Jag ville aldrig lämna denna underbara plats för det kändes som vi förflyttat oss till nangialia och en värld men olycka och missär fanns inte längre.
När vi inte längre hade krafter kvar att finnas i vattnet började vi klä på oss så lite kläder som möjligt (eftersom allt vi ägde var otroligt nerblött och inte en torr fläck nån stans) och drog oss till bussen, åkte hem till monica och lagade potatis med vegansk svampstuvning och drack mängder at gott te medans vi snackade om allt från analsex till självförtroende men Elin i telefon i närmare 2,5 timme.
En helt underbar dag. <3
Det är otroligt när man får känna en glimt av lycka igen.
Träffade monica i förrgår, första gången sen min student, alldeles förlänge sen.
Vi åkte till Dalby stenbrott för att bada i denna otroliga värmen, jag hade aldrig varit där men de var så otroligt vackert!
Solen gick i moln och himlen öppnade sig och ner föll regnet, piskade oss i ansiktet på ett uppfriskande sätt, de flesta som varit där samtidigt som oss packade ihopa sina saker och drog sig hemmåt. Men inte jag och monica, vi kunde inte, det var alldeles för vacket för att bege oss och vi fortsatte bada i de otroligt varma och vackra vattnet.
Efter en stund hade alla försvunnit där ifrån och vi drog av oss alla kläderna och förtsatte bada.
Det var en otrolig frihet, känna vattnet mot låren och plötsligt kände man sig som en fisk, vi klättrade upp på klippor som vi hoppade ner ifrån, med rumpan bar och brösten i luften. Jag ville aldrig lämna denna underbara plats för det kändes som vi förflyttat oss till nangialia och en värld men olycka och missär fanns inte längre.
När vi inte längre hade krafter kvar att finnas i vattnet började vi klä på oss så lite kläder som möjligt (eftersom allt vi ägde var otroligt nerblött och inte en torr fläck nån stans) och drog oss till bussen, åkte hem till monica och lagade potatis med vegansk svampstuvning och drack mängder at gott te medans vi snackade om allt från analsex till självförtroende men Elin i telefon i närmare 2,5 timme.
En helt underbar dag. <3
