Raining day, raining day
Jag träffade Evelina idag för att gå på hörby marknad igen.
Det var många år vi träffades om man inte räknar med baloos begravning som var påfestande för oss båda så där bytte vi inte många ord men det var roligt att träffa henne idag.
Det är roligt när man kan träffa gammla vänner efter så lång tid utan att det blir konstigt. Vi pratade precis som vi alltid gjort. Vi skrattade, snackade gammla minnen och allt såntdär.
Plötsligt öpnnade himlen sig än en gång och regnet föll ner på oss och svalkade våra varma kroppar och vi bestämde oss för att åka hem, hon till sitt och jag till mitt. Det tog mig 50 min att gå från busshållsplattsen och hem till den lilla stuga jag just nu bor i. Regnet föl,l åskan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. På nått konstigt vänster kunde jag inte längre tycka att regnet var fullt, åskan skrämmande eller att blixen obehaglig utan tyckte det var vackert så vackert. (precis som för nån dag sen när jag badat i dalby stenbrot) Jag hade inga skor på mig och kände varenda kantig sten under mina bara fötter och varje pöl jag trampade i smekte mina fötter med de varma vattnets som hade samlats.
När jag väl kommit hem gjorde jag mig själv en macka, satte mig framför tvnistället för att göra så mycket annat som jag egenligen måste göra) och tittade på nått program som jag nu inte kan minnas, satte på duschen och tvättade av all smuts, från topp till tå, men jag tycks aldrig bli ren, hur mycket jag än duschar, skrubbar.
Kl är snart halv 11 och farmor har fortfarande inte kommit hem och har inte hört av sig på hela dagen.
Hoppas inget har hänt.
Det var många år vi träffades om man inte räknar med baloos begravning som var påfestande för oss båda så där bytte vi inte många ord men det var roligt att träffa henne idag.
Det är roligt när man kan träffa gammla vänner efter så lång tid utan att det blir konstigt. Vi pratade precis som vi alltid gjort. Vi skrattade, snackade gammla minnen och allt såntdär.
Plötsligt öpnnade himlen sig än en gång och regnet föll ner på oss och svalkade våra varma kroppar och vi bestämde oss för att åka hem, hon till sitt och jag till mitt. Det tog mig 50 min att gå från busshållsplattsen och hem till den lilla stuga jag just nu bor i. Regnet föl,l åskan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. På nått konstigt vänster kunde jag inte längre tycka att regnet var fullt, åskan skrämmande eller att blixen obehaglig utan tyckte det var vackert så vackert. (precis som för nån dag sen när jag badat i dalby stenbrot) Jag hade inga skor på mig och kände varenda kantig sten under mina bara fötter och varje pöl jag trampade i smekte mina fötter med de varma vattnets som hade samlats.
När jag väl kommit hem gjorde jag mig själv en macka, satte mig framför tvnistället för att göra så mycket annat som jag egenligen måste göra) och tittade på nått program som jag nu inte kan minnas, satte på duschen och tvättade av all smuts, från topp till tå, men jag tycks aldrig bli ren, hur mycket jag än duschar, skrubbar.
Kl är snart halv 11 och farmor har fortfarande inte kommit hem och har inte hört av sig på hela dagen.
Hoppas inget har hänt.
Kommentarer
Trackback
