Jag tittar inte på nyheter
Förkylningstråkigheter
Rädd, alldeles för rädd
Nu har jag och pojken varit och tittat på 2 rum som hyrs ut. Som inneboeende, det var fint och dom var trevliga men jag är rädd alldeles för rädd.
Framtiden har nog alltid skrämt mig men för varje år som går blir det bara värre. Alla dumma misstag jag gjort och min obetänksammhet får mig att bli rädd att gå ut från min lägenhet, hade jag fått välja hade jag sovit bort resten av mitt liv för att slippa känna,smaka, höra. Ja allt man gör under en vardagliga livet. Vet ej hur jag ska kommer över mina fobier, som tur har jag min underbara påg som finns men kanske inte alltid förstår mig.
Ovisheten att inte alltid veta vilken val man ska göra är skrämmande.
Så är det.
Ikväll vill jag bara skriva av mig och tränga in mig i mina egna tankar.
Allt har blivit så konstigt, jag har blivit så konstig. Jag är inte alls lika lycklig längre
Fan!
Jag har varit arbetslös i ca 3 veckor nu och det tar döden på mig.
Jag träffade föresten en kille, mycket trevlig sådan.
Men som vanlig sabbar jag allt. Det är tråkigt för han är väldigt snäll. men aja
Life go on.
Allt har blivit så konstigt, jag har blivit så konstig. Jag är inte alls lika lycklig längre
Fan!
Jag har varit arbetslös i ca 3 veckor nu och det tar döden på mig.
Jag träffade föresten en kille, mycket trevlig sådan.
Men som vanlig sabbar jag allt. Det är tråkigt för han är väldigt snäll. men aja
Life go on.
Panik, panik potatis ångest!
Nu är jag precis hemkommen från Fej!
Vi käkade vegansk kladdkakka och snackade en massa massa skit, det va mysigt
Jag läste hennes projektarbete från hennes gymnasietid om Panikångest så slog det mig att jag har ju diagnoserad Panikångest. Det hade jag glömt bort, men då kom jag oxå på att det är det jag har känt dom senaste dagarna. Fast vet dock inte varför, kanske bara p.g.a stress.
Aja så är livet :P haha
My Life!!
Nu sitter jag på jobb (som vanligt)
Det är fett tråkigt/kul... Haha, kan inte riktigt bestämma mig :P
Jag tror leo har skaffat sig ett intresse för mig, vilket är lite jobbigt, men ändå lite lite spännande, hihi!
I fredags Va första hemmakvällen på länge, jag somnade fett tidigt! ^^
I går så vaknade jag typ 6 gånger mellan 06:00-09:30 av att jag hade en massa jävla sexdrömmar!? SJUKT!
Men när alla i huset väl vaknat och midde stuckit till jobb så åkte jag och matte in till stan, och vår första destination var "Love store" Otroligt mysig butik, så ren och fresh, och personalen va så otroligt trevliga.
Där träffade jag även lilla alica, mycket trevligt!
Efter det gick vi runder lite vid medis och kollare runder, sen kom Anna även in till stan.
Vi pös till kungsträgården för att matte blev som ett barn på julafton ( och lelle på love store) haha
Han ville kolla på brandbilar,ambulans, polisbilar och allt annat man kunde göra där medans jag och anna lekte vuxna och ställde oss i kaffe kön men ångrade oss och ställde oss i glass kön istället :p Hahah
Vädret var underbart och vi ströste runder ett tag tills vi bestämde oss för att gå in på NK, för att se hur lång tid det skulle ta innan vi blev utkastade. vilket jävla ställe asså, snacka om snobbarnas dröm! Och meddelklassens mardröm.
Men vi sket i allt och gick in i leksaksaffären och hade ASROLIGT!!
Sen åkte vi runder och satte oss i en park och sen stack vi hem och spelade gitar hero och sen blev det massa sällskaps spel och grejer långt in på natten.
Nu är jag ensam hemma fram till tisdag, det ska bli ganska skönt. Jag ska städa och skura och bara ta han dom mig själv, och i morgon är jag ledig,YES!
Stockholm! <3
Då var man här igen ^^
Nu har jag ju flyttat till stockholm, så jävla nice!
Men mycket har ju hänt med mig sen jag flyttade hit.^^
Vet inte vart jag ska börja bara, det är ju så mycket och jag lär antingen tappa tålamodet att skriva allt eller så kommer jag bara glömma vad det är :P
Först och främst kan jag infomera om att jag har gått ner 8-10 Kg sen studenten! FETT STOLT!!
Sen är jag fett jävla lycklig!!! Och Du borde vara lycklig för min skull ^^
Jobbet går bra fast att jag typ jobbar ihjäl mig, jag har det bra, äter bra, sover bra. Ja allt är bara så jävla bra!
Hmm, vill du veta en hemlis? Jag har gått och blivit lite smyghetero, hihi ^^
Har börjat snacka med en del killar och dessutom hade jag en kille på jobb som knäböjde sig för mig i dag och jag blev fett generad. Dock ingenting för mig för han är i min ålder. Men han var fett gullig. Hihi.
På killfronten denna gången så mår jag inte dåligt av det, utan jag axepterar det och det kanske är jag är och då får det vara så.
ÅÅÅÅ JAG ÄR SÅ JÄVLA LYCKLIG!! 
<3
1,5 timme kvar nu
Sitter på tåget till stockholm, har bara suttit här i 2,5 timme men är redan sjuuuuuukt uttråkad men snart snart snart!
Då står hon framför mig!
Jag längtar
Sitter på tåget till stockholm, har bara suttit här i 2,5 timme men är redan sjuuuuuukt uttråkad men snart snart snart!
Då står hon framför mig!
Jag längtar
Dead man walking
Insåg att jag inte har någonting längre.
Jag har inga pengar, ingen ordentlig boplats, ingen familj, och alla mina saker som jag förflyttat från dendär äckliga lägenheten för att de inte skulle bli förstört har sköljts bort, bort med vattnet som regnat ner från himlen, p.g.a en dålig husgrund som släppte p.g.a vatten. Alla mina saker, alla mina minnen allt som jag samlat och byggt upp under mina år är borta, bortsköljda och förstörda. Så nu har jag INGENTING kvar. Allt är borta, så som jag. Min hjärna funkar inte längre, den kan inte tänka, kan inte göra saker som den borde.
Den största frågan jag ställer mig är, vad har jag gjort för att förtjäna detta elände?
Im a dead man walking
När ingen vet, gråter jag i min ensamhet.
Jag har inga pengar, ingen ordentlig boplats, ingen familj, och alla mina saker som jag förflyttat från dendär äckliga lägenheten för att de inte skulle bli förstört har sköljts bort, bort med vattnet som regnat ner från himlen, p.g.a en dålig husgrund som släppte p.g.a vatten. Alla mina saker, alla mina minnen allt som jag samlat och byggt upp under mina år är borta, bortsköljda och förstörda. Så nu har jag INGENTING kvar. Allt är borta, så som jag. Min hjärna funkar inte längre, den kan inte tänka, kan inte göra saker som den borde.
Den största frågan jag ställer mig är, vad har jag gjort för att förtjäna detta elände?
Im a dead man walking
När ingen vet, gråter jag i min ensamhet.
Raining day, raining day
Jag träffade Evelina idag för att gå på hörby marknad igen.
Det var många år vi träffades om man inte räknar med baloos begravning som var påfestande för oss båda så där bytte vi inte många ord men det var roligt att träffa henne idag.
Det är roligt när man kan träffa gammla vänner efter så lång tid utan att det blir konstigt. Vi pratade precis som vi alltid gjort. Vi skrattade, snackade gammla minnen och allt såntdär.
Plötsligt öpnnade himlen sig än en gång och regnet föll ner på oss och svalkade våra varma kroppar och vi bestämde oss för att åka hem, hon till sitt och jag till mitt. Det tog mig 50 min att gå från busshållsplattsen och hem till den lilla stuga jag just nu bor i. Regnet föl,l åskan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. På nått konstigt vänster kunde jag inte längre tycka att regnet var fullt, åskan skrämmande eller att blixen obehaglig utan tyckte det var vackert så vackert. (precis som för nån dag sen när jag badat i dalby stenbrot) Jag hade inga skor på mig och kände varenda kantig sten under mina bara fötter och varje pöl jag trampade i smekte mina fötter med de varma vattnets som hade samlats.
När jag väl kommit hem gjorde jag mig själv en macka, satte mig framför tvnistället för att göra så mycket annat som jag egenligen måste göra) och tittade på nått program som jag nu inte kan minnas, satte på duschen och tvättade av all smuts, från topp till tå, men jag tycks aldrig bli ren, hur mycket jag än duschar, skrubbar.
Kl är snart halv 11 och farmor har fortfarande inte kommit hem och har inte hört av sig på hela dagen.
Hoppas inget har hänt.
Det var många år vi träffades om man inte räknar med baloos begravning som var påfestande för oss båda så där bytte vi inte många ord men det var roligt att träffa henne idag.
Det är roligt när man kan träffa gammla vänner efter så lång tid utan att det blir konstigt. Vi pratade precis som vi alltid gjort. Vi skrattade, snackade gammla minnen och allt såntdär.
Plötsligt öpnnade himlen sig än en gång och regnet föll ner på oss och svalkade våra varma kroppar och vi bestämde oss för att åka hem, hon till sitt och jag till mitt. Det tog mig 50 min att gå från busshållsplattsen och hem till den lilla stuga jag just nu bor i. Regnet föl,l åskan mullrade och blixtarna lyste upp hela himlen. På nått konstigt vänster kunde jag inte längre tycka att regnet var fullt, åskan skrämmande eller att blixen obehaglig utan tyckte det var vackert så vackert. (precis som för nån dag sen när jag badat i dalby stenbrot) Jag hade inga skor på mig och kände varenda kantig sten under mina bara fötter och varje pöl jag trampade i smekte mina fötter med de varma vattnets som hade samlats.
När jag väl kommit hem gjorde jag mig själv en macka, satte mig framför tvnistället för att göra så mycket annat som jag egenligen måste göra) och tittade på nått program som jag nu inte kan minnas, satte på duschen och tvättade av all smuts, från topp till tå, men jag tycks aldrig bli ren, hur mycket jag än duschar, skrubbar.
Kl är snart halv 11 och farmor har fortfarande inte kommit hem och har inte hört av sig på hela dagen.
Hoppas inget har hänt.
It is what it is
Igår efter att jag dragit hem från monica åkte jag tillbaka till ludvigsborg för att bli upphämtad av farmor, vi åkte hem och jag kollade mitt konto, besvikelsen gjorde så otroligt ont fast att jag faktist var berädd på det, men på kontot fanns bara 37,50 och 100 kr hade på nått konstigt vänster försvunnit. Inte en krona syntes till från soc jävlarna och dom tycks nog njuta av att förstöra mitt liv ännu mer. En otrolig tyngd sattes i mitt hjärta och jag kunde inte längre le.
Jag tycker synd om min farmor som måste leva med mina otroliga humörssvängningar, att ena sekunden kan jag vara jätte glad och trevlig och andra kan jag inte ens yttra ett ord och svarar otroligt elakt till henne, det gör ont i mitt hjärta varje gång jag gör så mot henne, hon som bara vill ställa upp och hjälpa mig genom allt. Men smärtan jag har i bröstet varje gång det händer gör så otroligt mycket ondare än smärtan jag får när jag sårar hennes känslor.
Jag önskade att jag hade bätte talförmåga när det gäller större saker, jag ber alltid om förlåtelse, även för de minsta lilla jag gör om de så bara skulle vara att om jag skulle röra vid någon utan mening, men när jag mår dåligt och gör människor jag älskar illa p.g.a hur jag mår kan jag inte längre utala mig, jag kan inte be om ursäkt och jag kan inte förklara mig för det gör för ont, jag vill inte att människor ska se att jag mår så dåligt, jag vill att dom ska se en bild av mig där jag är så jävla stark och klarar allting själv. tyvärr är jag inte mer en mänsklig.
Och dagen tar inte slut där.
Farmor och jag begav oss till hörby marknad där allt var frid och och solen sken, men plötsligt skulle skenet bedra sig för vem står inte bakom mig när jag vänder mig om? Jo min mor, eller ialla fall hon som skulle kalla sig min mor, hon var lika vacker som alltid annars men det enda jag kunde få ur mig var " fy fan va äcklig hon är" jag förklarade för farmor och hon tog mig där ifrån, de fulaste av allt var att hon inte ens kunde hälsa på mig, hälsa på sin egen dotter efter 8 månader.
Mina ben började skaka och jag fick svårare att gå och när jag trodde att faran var över så från ingen stans hoppar min mors bästa vänninas mor fram och skulle tvunget prata med mig, jag vände mig om och såg att min mor tittade på mig utan att rynka en fena. Tillslut blev det förmycket och vi begav oss hemåt.
There are bad days and som days are good.
Jag tycker synd om min farmor som måste leva med mina otroliga humörssvängningar, att ena sekunden kan jag vara jätte glad och trevlig och andra kan jag inte ens yttra ett ord och svarar otroligt elakt till henne, det gör ont i mitt hjärta varje gång jag gör så mot henne, hon som bara vill ställa upp och hjälpa mig genom allt. Men smärtan jag har i bröstet varje gång det händer gör så otroligt mycket ondare än smärtan jag får när jag sårar hennes känslor.
Jag önskade att jag hade bätte talförmåga när det gäller större saker, jag ber alltid om förlåtelse, även för de minsta lilla jag gör om de så bara skulle vara att om jag skulle röra vid någon utan mening, men när jag mår dåligt och gör människor jag älskar illa p.g.a hur jag mår kan jag inte längre utala mig, jag kan inte be om ursäkt och jag kan inte förklara mig för det gör för ont, jag vill inte att människor ska se att jag mår så dåligt, jag vill att dom ska se en bild av mig där jag är så jävla stark och klarar allting själv. tyvärr är jag inte mer en mänsklig.
Och dagen tar inte slut där.
Farmor och jag begav oss till hörby marknad där allt var frid och och solen sken, men plötsligt skulle skenet bedra sig för vem står inte bakom mig när jag vänder mig om? Jo min mor, eller ialla fall hon som skulle kalla sig min mor, hon var lika vacker som alltid annars men det enda jag kunde få ur mig var " fy fan va äcklig hon är" jag förklarade för farmor och hon tog mig där ifrån, de fulaste av allt var att hon inte ens kunde hälsa på mig, hälsa på sin egen dotter efter 8 månader.
Mina ben började skaka och jag fick svårare att gå och när jag trodde att faran var över så från ingen stans hoppar min mors bästa vänninas mor fram och skulle tvunget prata med mig, jag vände mig om och såg att min mor tittade på mig utan att rynka en fena. Tillslut blev det förmycket och vi begav oss hemåt.
There are bad days and som days are good.
Regn faller regn
Otroligt!
Det är otroligt när man får känna en glimt av lycka igen.
Träffade monica i förrgår, första gången sen min student, alldeles förlänge sen.
Vi åkte till Dalby stenbrott för att bada i denna otroliga värmen, jag hade aldrig varit där men de var så otroligt vackert!
Solen gick i moln och himlen öppnade sig och ner föll regnet, piskade oss i ansiktet på ett uppfriskande sätt, de flesta som varit där samtidigt som oss packade ihopa sina saker och drog sig hemmåt. Men inte jag och monica, vi kunde inte, det var alldeles för vacket för att bege oss och vi fortsatte bada i de otroligt varma och vackra vattnet.
Efter en stund hade alla försvunnit där ifrån och vi drog av oss alla kläderna och förtsatte bada.
Det var en otrolig frihet, känna vattnet mot låren och plötsligt kände man sig som en fisk, vi klättrade upp på klippor som vi hoppade ner ifrån, med rumpan bar och brösten i luften. Jag ville aldrig lämna denna underbara plats för det kändes som vi förflyttat oss till nangialia och en värld men olycka och missär fanns inte längre.
När vi inte längre hade krafter kvar att finnas i vattnet började vi klä på oss så lite kläder som möjligt (eftersom allt vi ägde var otroligt nerblött och inte en torr fläck nån stans) och drog oss till bussen, åkte hem till monica och lagade potatis med vegansk svampstuvning och drack mängder at gott te medans vi snackade om allt från analsex till självförtroende men Elin i telefon i närmare 2,5 timme.
En helt underbar dag. <3
Det är otroligt när man får känna en glimt av lycka igen.
Träffade monica i förrgår, första gången sen min student, alldeles förlänge sen.
Vi åkte till Dalby stenbrott för att bada i denna otroliga värmen, jag hade aldrig varit där men de var så otroligt vackert!
Solen gick i moln och himlen öppnade sig och ner föll regnet, piskade oss i ansiktet på ett uppfriskande sätt, de flesta som varit där samtidigt som oss packade ihopa sina saker och drog sig hemmåt. Men inte jag och monica, vi kunde inte, det var alldeles för vacket för att bege oss och vi fortsatte bada i de otroligt varma och vackra vattnet.
Efter en stund hade alla försvunnit där ifrån och vi drog av oss alla kläderna och förtsatte bada.
Det var en otrolig frihet, känna vattnet mot låren och plötsligt kände man sig som en fisk, vi klättrade upp på klippor som vi hoppade ner ifrån, med rumpan bar och brösten i luften. Jag ville aldrig lämna denna underbara plats för det kändes som vi förflyttat oss till nangialia och en värld men olycka och missär fanns inte längre.
När vi inte längre hade krafter kvar att finnas i vattnet började vi klä på oss så lite kläder som möjligt (eftersom allt vi ägde var otroligt nerblött och inte en torr fläck nån stans) och drog oss till bussen, åkte hem till monica och lagade potatis med vegansk svampstuvning och drack mängder at gott te medans vi snackade om allt från analsex till självförtroende men Elin i telefon i närmare 2,5 timme.
En helt underbar dag. <3
Today is a good day! :D
I Fredags hängde jag med nattis hela dagen :D
Satt på tingan i hässle, vi fick ryck och stack till malmö och efter ca 20 min på tåget stod vi på VIP listan på klubb i malmö. (är man bäst och har kontakter så är man :D ) Dock var alla tråkiga så vi hittade ingen stans att sova, vi pös hem till mig, hälde i oss litrar med vin och däckade på soffan. Nice!
:) :( :D :/
Mixtrade känlor idag.
Suttit hemma hela dan i dag med, känns konstigt att bara gå hemma, imorgon ska jag ialla fall besöka malmö och kanske Elli bananjävel :D hihi
Fick ett trevligt samtal idag från stockholm :D Ska gå på arbetsintervju den 23 juli vid sergelstorg :D håll tummarna för mig och snälla låt mig få dehär jobbet, i neeed it!
Jag sitter mest o tänker, tänker på mitt liv och vad det kommer att bli av mig, när man måste be sura idioter om pengar varje månad och varje gång kommer de på något nytt till varför man inte förtjänar några. Har inte fått månadens beslut än men de kommer nog med posten i morgon, det iliar i min mage av oro. Jag drömmer om något stort, om att jag ska bli nått stort, synas i världen och vara en respektabel kvinna. Jag låter ingen trycka ner mig i denna underligga värld men trots allt lyckas jag ändå bli nertryckt. Jag vill inte längre leva i underklassens samhälle som förgör mig varje månad, som låter mig leva på en minimal summa som gör att jag knappt ens kan föda min katt.
Allt har jag försökt göra rätt i mitt liv men är långt ifrån perfekt men trots allt så kämpar jag, kämpar på de små krafter jag har kvar från mitt lidande, ett lidande jag får utstå för att dom som skulle kalla sig mina föräldrar men som gav upp hoppet om mig, om mig som inte gjort annat än att tillfredställa deras behov och gå med på deras konstiga krav och begär. På grund av dom som skulle föda mig, uppfostra mig och göra mig till en lycklig människa fick ut mig på gatan och leva i missär men som jag har kämpat upp från, men fallit ner igen, kämpan igen men trots allt fallit igen. Nu har jag gått upp och ner på stegen alldeles förmånga gånger, kämpat mig längs upp men har tryckts ner igen av dom som såkallat skulle hjälpa mig men inte gjort något annat än skälpa mig. Dom som jobbar för att hjälpa människor, för att få upp människor på stegen igen men som har så mycket mer fördommar än någon annan. Och tack vare dom så kanske jag aldrig kommer bli den jag vill vara för dom suger ut musten på mig, mycket mer än något annat.
Suttit hemma hela dan i dag med, känns konstigt att bara gå hemma, imorgon ska jag ialla fall besöka malmö och kanske Elli bananjävel :D hihi
Fick ett trevligt samtal idag från stockholm :D Ska gå på arbetsintervju den 23 juli vid sergelstorg :D håll tummarna för mig och snälla låt mig få dehär jobbet, i neeed it!
Jag sitter mest o tänker, tänker på mitt liv och vad det kommer att bli av mig, när man måste be sura idioter om pengar varje månad och varje gång kommer de på något nytt till varför man inte förtjänar några. Har inte fått månadens beslut än men de kommer nog med posten i morgon, det iliar i min mage av oro. Jag drömmer om något stort, om att jag ska bli nått stort, synas i världen och vara en respektabel kvinna. Jag låter ingen trycka ner mig i denna underligga värld men trots allt lyckas jag ändå bli nertryckt. Jag vill inte längre leva i underklassens samhälle som förgör mig varje månad, som låter mig leva på en minimal summa som gör att jag knappt ens kan föda min katt.
Allt har jag försökt göra rätt i mitt liv men är långt ifrån perfekt men trots allt så kämpar jag, kämpar på de små krafter jag har kvar från mitt lidande, ett lidande jag får utstå för att dom som skulle kalla sig mina föräldrar men som gav upp hoppet om mig, om mig som inte gjort annat än att tillfredställa deras behov och gå med på deras konstiga krav och begär. På grund av dom som skulle föda mig, uppfostra mig och göra mig till en lycklig människa fick ut mig på gatan och leva i missär men som jag har kämpat upp från, men fallit ner igen, kämpan igen men trots allt fallit igen. Nu har jag gått upp och ner på stegen alldeles förmånga gånger, kämpat mig längs upp men har tryckts ner igen av dom som såkallat skulle hjälpa mig men inte gjort något annat än skälpa mig. Dom som jobbar för att hjälpa människor, för att få upp människor på stegen igen men som har så mycket mer fördommar än någon annan. Och tack vare dom så kanske jag aldrig kommer bli den jag vill vara för dom suger ut musten på mig, mycket mer än något annat.
sommar sommar sol sol!
Varit arbetslös i 2 dagar nu :(
varit ren i 15 dagar :D
Jaha då var man arbetslös igen, solen skiner, fåglarna kvittrar och jag har skiiiiit tråkigt!!
Jag vill ut, jag vill sola och bada och allt dedär nu när man är ledig men alla är ju så jävla upptagna, hihi
En skiva med lars winnebäck spelas i stereon hela dagen lång, den börjar oxå bli tråkig nu. Jag har städat, hängt tvätt, solat, rensat dammen, klappat katterna, sökt nya jobb, lagat mat, städat lite till och spelat allt från lets dance till fångarna på fortet på datorn men har fortfarande lika tråkigt.
Tänkte dra ut på lördag och roa mig lite men de blir inget av de heller, alla som jag känner har slutat jobba på den klubben och då är de inge roligt längre, det är ju dom som livar upp en. Och en viss liten charmig söt sak (som är den största anledningen till att jag går dit) har oxå slutat så det suger ju en hel del. Saknar mitt gamla liv, saknar mina gamla vänner. Men det är ju så att börjar man med dumheter så förlorar man en del och när man slutar med dumheterna så lämnar man dom som man hittade på dumheter med och då står man här ensam.
Men jag håller på att söka jobb som fan i Stockholm nu så att jag kan flytta upp till babe. Börja ett nytt liv där och hoppas på att allt löser sig. :D men det ska de nog göra. har bara en liten svacka i livet och snart är jag på topp igen :D och om allt går som de ska kanske babe bygger ett litet hus till oss. det ska bli mysigt :D Föresten så saknar jag henne jätte mycket <3
